(6 May 1867 - 24 September 1940) was a Hungarian painter, a leading member of the Nagybenya artists' colony and founder of the Kecskemet artists' colony. Born in Som, Ivenyi-Grenwald began his artistic studies under Bertalan Szekely and Keroly Lotz at the Academy of Fine Arts in Budapest (1882-86) and continued them at Munich in 1886-87 and at the Academie Julian in Paris from 1887 to 1890. From 1891 he again worked in Munich; in 1894 he travelled with Ferenc Eisenhut to Egypt, where he painted several oriental-themed works. Beginning in 1889 he had regular exhibitions at the Palace of Art in Budapest. Characteristic of his early pictures is A Hader kardja ("The Warrior's Sword", 1890), a proto-Symbolist treatment of rural genre showing the influence of Jules Bastien-Lepage. After his return to Munich, Ivenyi-Grenwald painted a large-scale genre painting entitled Nihilistek sorsot heznak ("Nihilists Drawing Lots", 1893), a work as notable for its dramatic use of chiaroscuro as for its deeply felt subject-matter. In response to a state commission for the 1896 Millennium Exhibition in Budapest he produced an enormous academic history painting.  Related Paintings of Bela Ivanyi-Grunwald :. | Ave Maria | Landscape of Nagybanya with the Cross Hill | Market of Kecskemet in Winter | Shepherd and Peasant Woman | Balaton |
Related Artists:
j. h. scheffel
Wismar 1690 - Västerås 1786 J.H. Scheffel kom från en borgasläkt i Wismar, en nordtysk stad som på 1600-talets införlivats med Sverige. Om Scheffels läroår vet man ingenting utöver uppgiften i en gammal biografi att han studerade till målare i Berlin, Paris och Brabant. Scheffel dök upp i Stockholm år 1723. Uppenbarligen samarbetade han först med David von Krafft. Efter dennes död 1724 grundade Scheffel, då redan fullärd porträttör, sin egen atelj??. Ett av de första uppdragen, porträttet av borgmästare Bergstedts unga dotter, ledde till ett lyckligt och av en riklig hemgift åtföljt äktenskap med fröken Bergstedt. Scheffel samlade redan tidigt kring sig en trogen kundkrets bland adeln och det förmögna borgarskapet. Han behöll sin framgångsrika position från 1720-talet till 1760-talet. Någon ledande hovmålare eller mest gynnad societetsmålare i Stockholm var Scheffel aldrig. Hans stadiga popularitet som pålitlig och kompetent porträttmålare rubbades emellertid inte av modets växlingar, ty han hade förmågan att smidigt följa de nya strömningarna utan att pruta på sin karga och förnuftiga konstnärliga egenart. Scheffels porträtt visar sällan prov på pretentiösa barockgester eller affekterad romantisk tillgjordhet. Hans personåtergivning var utfunderad och konstaterande. I hans digra produktion ingår stela rutinarbeten, men i bästa fall är hans målningar karaktärsstudier som bygger på en stark vision. Hans målningsteknik var kompetent men anspråkslös: i helheten fäster man uppmärksamhet vid mänskobilden, inte vid utförandet. När Scheffel i 75-årsåldern som pensionerad drog sig tillbaka för att tillbringa tiden med sin familj var han en rask och förmögen gammal herre. Han uppnådde den för tiden ovanligt höga åldern av 91 år, enligt dottersonen till följd av sitt glada och jämna humör, sina ordentliga levnadsvanor och en till åldern anpassad flit och motion .
Aleksander Uurits
(May 12, 1888 - August 10, 1918) was an Estonian painter and graphic artist.
AMIGONI, Jacopo
Italian Rococo Era Painter, ca.1682-1752 He was born in Naples or Venice. Amigoni initially painted both mythological and religious scenes; but as the panoply of his patrons expanded northward, he began producing many parlour works depicting gods in sensuous languor or games. His style influenced Giuseppe Nogari. Among his pupils were Charles Joseph Flipart, Michelangelo Morlaiter, Pietro Antonio Novelli, Joseph Wagner, and Antonio Zucchi. Starting in 1717, he is documented as working in Bavaria in the Castle of Nymphenburg (1719); in the castle of Schleissheim (1725-1729); and in the Benedictine abbey of Ottobeuren. He returned to Venice in 1726. His Arraignment of Paris hangs in the Villa Pisani at Stra. From 1730 to 1739 he worked in England, in Pown House, Moor Park and in the Theatre of Covent Garden. From there, he helped convince Canaletto to travel to England by telling him of the ample patronage available. From his travel to Paris in 1736, he met the celebrated castrato named Farinelli. Later in Madrid, he was to paint a self-portrait with the singer and entourage. He also encountered the painting of François Lemoine and Boucher. In 1739 he returned to Italy, perhaps to Naples and surely to Montecassino, in whose Abbey existed two canvases (destroyed during World War II). Until 1747, he travelled to Venice to paint for Sigismund Streit, for the Casa Savoia and other buildings of the city. In 1747 he left Italy and established himself in Madrid. There he became court painter to Ferdinand VI of Spain and director of the Royal Academy of Saint Fernando. He died in Madrid.